Allting har ett slut

Daniel Tangberg
Kommunikatör

Hur tar vi oss igenom jobbiga perioder? Hur kan vi utveckla oss själva? Mer om detta i veckans blogg.

Allting har ett slut. Det är ett mantra jag använder mig av då och då. Jag gillar att springa runt på små event som hinderbanerace och trail löpning. Så när det är som tyngst och när man börjar känna vemod så vet jag: Allting har ett slut.
Således även denna sommar. Nog får vi fortfarande lite fint väder men man känner höstens vindar i ansiktet. Semestern är slut, barnen har börjat skolan, ett blankt papper som skall fyllas med historia ligger framför oss och ett nytt kapitel tar form.

Jag minns när jag som tonåring skulle åka till första skoldagen på gymnasiet. På min tid fick man inte välja fritt vart man ville gå någonstans utan du hamnade i kommunens gymnasieskola. Såvida du inte sökte en utbildning som inte fanns på den skolan. Valet för mig var lätt eftersom jag inte hade någon som helst lust att närvara 5 dagar i veckan i kommunens skola så jag sökte mig till en fotografisk utbildning som bara fanns på just en specifik skola. Det passade mig perfekt eftersom jag inte hade någon som helst lust att läsa någon ekonomisk eller vetenskaplig utbildning. Kul är att denna ”gamla” utbildning fortfarande hjälper mig än idag. Hursomhelst så var det den första dagen på skolan. Alla förstaringare satt i aulan och väntade på att bli uppropad. Jag var helt själv. Alla andra vänner begav sig till kommunens skola.

Så där satt jag. Ensam. Ovis. Flackandes med blicken i hopp om att få någon kontakt med vem som helst.

Självklart blev det så. Allting har ett slut.

Samma sak kan ske på en ny arbetsplats. Första dagen får men en genomgång om vad man skall göra, vilka system företaget använder, när du har köksveckan, när man fikar och vem du skall rapportera din lön till. Det är förväntansfullt, nervöst, kul men också lite svårt. Man letar gemensamma nämnare med folk för att på så sätt kunna hitta en vän snabbt. Detta gäller givetvis inte alla. Det finns många människor som absolut inte har några som helst problem med det sociala. Dom går rätt in och annonserar att ”Här är jag!”. Sådana människor avundas jag. Dom får det att verka så lätt. Men även för oss lite mer trevande människor vet vi att: Allting har ett slut.

Jag gillar att bli äldre. Jag är väl vad man kallar medelålders nu. Ju äldre jag blir ju mer avslappnad känner jag mig. Saker som var livsviktigt för 10 år sedan känns rätt banala idag. Och så är det ju. Vi utvecklas, omprioriterar och växer. Med det blir vi mer orädda för att kasta oss in i det nya. Det kan fortfarande vara skrämmande och kännas lite farligt men vi vet ju: Allting har ett slut.

Så ta chansen sista halvåret. Våga ta för dig! Kör igång det där projektet som din chef tar upp varje möte. Anmäl dig som skyddsombud. Sök den där interna chefstjänsten. Ta den där kvällskursen i italienska.
Det kommer bli mer än vad du är van vid och det kommer bli jobbigt i början men vet du vad? Just det.